Kvantitet och kvalitet

Imorgon ska Elsa vara lucia i skolan. Fram med alla lucialinnen (8st) och tomteklänningar (4st). Den härliga doften av vind är väl inbakad i de vita skrynkliga klänningarna. När vi väl hade hittat en som var lagom så skulle det strykas. Undrar varför man stryker lucialinnen, när man väl har tagit sig till skola/dagis med alla attiraljer så är lucialinnet alldeles skrynkligt igen.

Jag börjar naturligtvis med att stryka kragen. Det ska man alltid göra sa hemkunskapsläraren Margareta. 

Det varma strykjärnet pressas mot det vackra lucialinnet från Ullared och den "handvirkade" spetsen på kragen möter värmen med ett PFSSST och sen tar det stopp. Den fina fina spetsen sitter fastlimmad på strykjärnet. Om jag hade tänkt efter lite så hade jag nog ganska lätt kunnat räkna ut att den där spetsen inte var virkad med bomullstråd direkt.

Fortsatte att stryka, ihopklumpade spetsrester fastnade här och var och en bit av spetsen saknas längst fram på kragen. Nu gäller det att Elsa har så fullt upp med luciakronan imorgon så att hon inte märker något.

Kämpa!!!

Jag får skrika peppande ord till samtliga julblommor i år. De verkar oxå deppa ihop i detta dystra decemberväder.

Check!

Jag tänker jämt att det ska bli så mysigt att baka pepparkakor med barnen, och det blir ändå bättre och bättre. Noras pepparkakor blir tunnare och tunnare för varje år som går. Hon lyckades t.o.m. med bocken i år utan att några ben eller hals bröts av.

Elsa var väl den som mest såg fram emot  baket, men efter ha tryckt ut två ynka hjärtan så säckade hon ihop med feber.

Intill satt Elsas förkylda kompis och hostade konstant på sin del av degen. 

Vi fortsatte med ytterligare 2 sorters julgodis och avslutde eftermiddagen med lussekatter. Efter att hela familjen hade fikat lite konstaterade vi att ingen i familjen vill ha de där förbannade russinen.