Julafton började helt magiskt när vi hittade Noras gosedjurskanin som hade varit borta i nästan en månad. Jag hade letat överallt efter den och Nora har gråtit stora tårar. På julaftonsmorgon låg jag och tänkte på den där kaninen, att Nora skulle tycka att det var bästa julklappen att få tillbaka den. Sen tänkte jag inte mer på det. När jag senare bäddade Noras säng så kände jag något knöligt under täcket...där var han. Tomten måste ha lagt den där...det tror tomten i alla fall.
Nora var helt stirrig hela dagen. Vi fick göra lite hållpunkter för henne att hålla sig till. Först frukost, sen ska mormor o morfar o Petter komma, sen ska vi fika lite, sen är det Kalle Anka och SEN kommer tomten.
Efter Kalle var hon så spänd och nervös. Snart skulle han ju komma. Det var vår käre vän Jalle som ställde upp som tomte i år. Elsa stod i fönstret och tittade och när hon fick syn på tomten skuttade hon ner från stolen och sprang och öppnade dörren med ett leende. Ingen rädsla där inte. Nora såg lite fundersam ut först, kanske reagerade hon på Jalles välbekanta röst, kanske reagerade hon på att resårbandet på tomtemasken syntes. Men sen blev det fokus på alla klapparna. När tomten hade gått stod vi och lyssnade för att se om vi kunde höra renarna lyfta på taket...jo, hon tror fortfarande på tomten den lilla raringen.
Jag tror alla blev nöjda med sina julklappar. Jag blev i alla fall supernöjd med mina.
Sen gick vi raskt vidare till det gigantiska julbordet. Jag tror vi åt upp en tiondel av all mat...på sin höjd. Ostbrickan lämnades t.o.m. orörd.
Sen ägnade vi kvällen åt att spela lite Wii, som Marcus hade köpt till familjen (läs till sig själv) i julklapp och kvällen avslutades med lite sällskapsspel...jag kom sist :(
Tack alla inblandade för en mysig jul!