Jag är inte rädd för spindlar. Jag tycker inte om dem men börjar inte illtjuta om jag får syn på någon. Visst, jag kanske rycker till lite om man ser en komma nersignandes från taket när man ligger i sängen osv.
Men så igår när jag o tjejerna pysslade i köket ser jag en helt enorm barkbrun spindel komma gående över golvet rakt mot Elsa som satt och lekte. Jag gav upp ett illvrål utan dess like, rusade fram och ryckte upp Elsa från golvet. Försent insåg jag mitt misstag. Jag hade skrämt vettet ur Nora som vid det här laget är helt panikslagen och bara står och skriker. Medan jag försöker ha ett öga på spindelus enormus så försöker jag trösta Nora...det går så där.
Sen börjar spindeln försöka klämma sig in bakon sockeln under kylskåpet (att han/hon inte lyckas säger något om dess storlek). Jag inser snabbt att jag skulle förlora kontrollen över situationen om jag låter den komma undan. Jag lämnar en skräckslagen Nora i köket, letar fram en flugsmällare och börjar jakten. Efter några misslyckanden blir det till slut spindelmos (lite synd att jag inte fick en bild på spindelus enormus).
Marcus hävdar att jag är rasist eftersom jag hävdar att den spindeln inte kan ha varit svensk. Ok, det var inte tarantella-storlek men näst intill.
Tyvärr måste jag ta på mig ansvaret för att händelsen förmodligen ledde till framtida spindelfobi hos min dotter.
Undrar vad fobi mot harkrankar heter? Det är en av mina fobier. Finns det nån äckligare insekt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar