En kall snöig decembereftermiddag sitter två små rara barn och deras mamma och bakar pepparkakor. Degen har mamman satt själv med hjälp av barnen och nu står de och kavalr ut den tillsammans. I bakgrunden hörs julsånger från skivan "Agneta och Lindas jul". Pepparkakorna blir härligt tunna och frasiga och mamman lyckas till och med få till pepparkaksbockens horn utan att de går sönder när hon lyfter upp den på plåten.....
Nej, så var det ju inte riktigt. Efter en hel helgs tjatande var det dags att börja baka. Naturligtvis skulle alla vara med så vi väckte Elsa ur hennes skönhetssömn...det skulle vi inte ha gjort. Vi fick upp en grinig skrikig 1.5 åring istället för en glad med rosiga kinder.
Efter mycket om och men kom Nora och jag igång med baket, det blev stjärnor och gris(ar), åtminstone 1 som påminde om en gris i alla fall. Vi har även några usla Bamse-formar som är helt omöjliga att få hela till plåten, vi gjorde minst 12 försök att få till en katten Jansson innan vi gav upp.
Efter en stund så kom Elsa med också. Hon verkade vara på riktigt bra humör och satt där och kavlade och tryckte ut centimetertjocka stjärnor. Sen började bråket om barnkaveln, jag hittade bara den ena, och lugnet var slut! "Det är min tur nu!!" "Buuuäää!!!" "Mamma, säg till Elsa" osv.
Elsa fick lämna bordet igen pga dåligt uppförande och vi andra fortsatte baket. Nora tyckte det var jättekul medan jag såg till att stoppa i mig så mycket deg jag orkade så att det skulle ta slut fortare. Nåja, tre brända plåtar blev i alla fall resultatet och ni som läste bloggen förra året vet ju att baket bara är för sakens skull, barnen får äta medan jag äter Nyåkers goda goda kakor.
.
Bild 1: Hon som älskar att baka
Bild 2: Elsa 5 minuter av tiden
Bild 3: Elsa resten av tiden
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar