Julklappar

Min man är så himla förutsägbar...på gott och ont. Det som är bra med att han inte har någon fantasi överhuvudtaget är att det jag skriver på min önskelista det får jag. Jag tror banne mig att om det bara stod EN PONNY på min önskelista så skulle jag få det.

I söndags kom han i alla fall hem efter att ha varit ute och köpt julklappar till mig. Så här lät konversationen mellan oss;
H: Det där pappret känner jag igen! Då vet jag vad jag får.
M: (med löjligt låtsas-förvånad röst) Vad då känner igen pappret, det är vanligt papper.
H: Jaha ja, men pappret kommer iaf från Cervera.
M: Jag har inte varit på Cervera (fortfarande med samma löjliga röst)
H: Men bara så att du vet så det enda jag har önskat mig från Cervera var slut i just den färgen jag ville ha, så jag hoppas verkligen du inte har köpt något i en färg jag inte tycker om.
M: (med oro i rösten) Vad är det för färg du vill ha då?
H: Vit, men den finns bara inne i den billiga plastiga budgetvarianten och den vill jag inte ha, bara så du vet. (fortfarande har vi inte nämnt vad det är för produkt men det är ju underförstått på alla sätt och vis eftersom han vet vad han har köpt och eftersom jag känner min man vet ju även jag vad han har köpt)
M: Nähä, det säger du...det var konstigt...ja då får vi se vad det är du packar upp på julafton då.
H: Är det inte en vit kan du lika gärna lämna tillbaka den nu så behöver vi inte släpa med en present jag inte vill ha på julafton. (Lite elakt, jag vet men...) Här fortsätter diskussionen lite fram och tillbaka om färg, sen säger Marcus...
M: Hon i affären sa att den som ligger i lådan är vit och den kostade XX kronor och inte XX kronor som budgetvarianten som du inte vill ha.

Så, nu vet jag att jag får exakt den vara jag vill ha på julafton. Efter det lade Marcus ett annat stort paket under granen...
H: Jaha, där har vi min nya morgonrock oxå :)