Kvällen innan lucia var Elsa supertaggad. Hon provade klänningen och sprang runt och sjöng "hejsan hoppsan fallerellera" för full hals. Jag tänkte att "Yes! För en gång skull kommer hon att ta på sig tomte utstyrseln utan skrik och bråk och vi kommer att få en lugn fin luciamorgon.
Morgonen efter började bra. Lilla E var på tipp topp-humör och klädde glatt på sig strumpbyxor och under tröja. Målaren kom förbi med vår nyckel och förvarnade om att det var svinkallt ute. Blev med ens lite deppig, inte kul att stå och kolla på lucia utomhus i -20 grader.
Sen kom vi till ytterkläderna, det var inga problem med dem men sen när vi skulle trä/åla/krångla över tomteklänningen över alla ytterkläder tog det stopp. Elsa protesterade vilt och skulle minsann inte vara någon tomte. Inte skulle hon sjunga heller, och nån röd liten luva kunde vi glömma.
Tärnljus ville hon iaf ha. Jag började förhandla med min 4-åring och tillslut nådde en kompromiss. Hon fick ha tärnljuset mot att hon åtminstone hade tomteluvan på sig.
Väl framme på dagis kl. 07.20 så slet hon av sig luvan men behöll tärnljuset. Något luciatåg skulle hon minsann inte delta i.
Så där stod vi i -20 grader kl. 07.30 och kollade på när andras ungar sjöng falskt. Intill stod Elsa med sitt tärnljus och tittade på. Jag såg dock att hon ångrade sig lite när de andra sjöng "hejsan hoppsan fallerellera" men det var så dags att ångra sig då.
Undrar om jag någonsin kommer att få se henne som lucia.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar