Lucköppningen

Nora är så otroligt lik mig i sättet, både de bra sidorna och de mindre bra sidorna av mig. Den enorma fascinationen för jul fanns tidigt som för alla barn men hon börjar verkligen bli extrem.

I fredagskväll lät det så här hemma hos oss:

Hanna: det är snart dags att gå och lägga sig.
Nora: men...jag tänkte ju vara uppe till midnatt så att jag kan öppna alla mina kalendrar.
H: nej du, kalendrarna öppnar vi på morgonen efter att vi har sovit.
N besviket: okej...

Nästa inslag är kl 02.42 natten mellan fredag och lördag. Jag vaknar av små tassande steg i köket. Jag fattar direkt vem det är...ingen inbrottstjuv i alla fall.

H: Nora! Du får inte öppna kalendrarna nu! Gå och lägg dig!
N besviket: okej...

Mitt hojtande gjorde så att även M vaknade till liv inne i soffan där han somnar varje kväll. Suck.

Från kl 05.00 och framåt tjatade Nora halvt ihjäl mig med sitt tjat om kalendrarna. Vid kl 07.00 lät det så här:

N: Mamma, det där jag inte får tjata om, kan vi göra det snart?

Bara att ge upp och stiga upp.

Jag fick oxå öppna lucka igår, det blev en handrengöring med citron. Nu strömmar julmusiken i hemmet och det lyser så fint, inga större missöden vid pyntningen i år. Nu ska jag stiga upp och öppna lucka 2.